The dissection of vertebrates a laboratory manual pdf

Please forward this error screen to 216. De vuxna djuren kännetecknas av en tandförsedd, trattlik sugmun. Petromyzontidae – the dissection of vertebrates a laboratory manual pdf härtill är givetvis att alla de svenska, och europeiska, arterna i klassen tillhör familjen Petromyzontidae.


För närvarande finns det ungefär 38 kända arter av nejonögon. 18 av arterna är parasitiska. Mikroskoppreparat av ett tvärsnitt av svalget hos en larv av ett obestämt nejonöga.

Grunddragen hos ett nejonögas yttre morfologi. De kan variera i längd från 13 till 100 cm och saknar pariga fenor. Adulta nejonögon har en näsborre mitt uppe på huvudet och därtill ett stort öga och sju gälöppningar på vardera sidan.

I stället för riktiga kotor har de broskstrukturer kallade “arcualier” längs dorsalsidan av ryggsträngen. Ryggsträngen är det viktigaste axialskelettet även hos adulta rundmunnar. Parasitiska nejonögon livnär sig genom att borra sig in i kroppen på andra fiskar med hjälp av de skarpa tänderna tills de når blod och kroppsvätskor, vilka de suger i sig. I sällsynta fall kan, speciellt utsvultna, nejonögon angripa människor.

Nära gälarna sitter ögonen, vilka är dåligt utvecklade och övervuxna med skinn hos larven. Nejonögon erbjuder viktig kunskap om det adaptiva immunförsvaret eftersom de har en adaptiv immunitet som utvecklats konvergent med T- och B-cellerna hos högre vertebrater. Larverna av Geotria australis har också en mycket hög tolerans för fritt järn i kroppen och har välutvecklade biokemiska system för att detoxifiera stora mängder metalljoner.

Stimulering av de perifera sensoriska luktnerverna aktiverar neuroner i luktloben hos ett havsnejonöga. Nejonögonen har studerats ingående eftersom deras relativt enkla hjärnor på många sätt tros avbilda hjärnans struktur hos de tidiga förfäderna till vertebraterna. Med början på 1970-talet har Sten Grillner och hans kollegor på Karolinska Institutet i Stockholm använt nejonögon som ett modellsystem för att utarbeta de grundläggande principerna hos den motoriska kontrollen hos vertebrater, med början i ryggmärgen och sedan arbetande sig vidare mot hjärnan. I en serie av studier har de funnit nervbanor i ryggmärgen som kan generera de rytmiska motoriska mönster som kontrollerar simning.

Dessa upptäckter tolkades som konsistenta med idén att tectum genererar målinriktade rörelser hos nejonögon, likväl som hos andra arter. Nejonögon används som modellorganism i biomedicinsk forskning, där deras stora retikulospinala axon används för att undersöka synapstransmission. Axonen hos nejonögon är så stora att de tillåter mikroinjicering av substanser. Arkiverad från originalet den 27 augusti 2014.