International criminal tribunal for rwanda pdf

Folkmordet i Rwanda var ett folkmord som begicks på mer än 800 000 människor av folkgruppen tutsier och de hutuer som motsatte sig folkmordet. Det pågick från den 6 april 1994 till mitten international criminal tribunal for rwanda pdf juli samma år. De ansvariga för detta folkmord anses främst ha varit hutuer, ledda av det kristdemokratiska regeringspartiet MRND, och hutunationalistiska milisgrupper som stöddes av ledande personer inom regeringen och militären.


FN och länderna i västvärlden har fått hård kritik för sitt agerande under folkmordet. FN:s närvaro i landet var minimal redan från början och i takt med att våldsamheterna i landet eskalerade och trots att FN var väl medvetna om vad som pågick i landet skickades militärpersonal tillbaka. De europeiska soldater som skickades dit hade bara till uppdrag att föra ut sina landsmän ur landet för att sedan även själva dra sig tillbaka.

Rwanda är en av få stater i Afrika som nästan helt följer sina ursprungliga gränser. Kungariket Rwanda, kontrollerat av en kungafamilj av tutsietnicitet, styrde regionen så långt tillbaka som historien är dokumenterad. Medan de övre klasserna i detta samhälle till största delen bestod av tutsier var det ingen total etnisk uppdelning utan det fanns även hutuer som var hövdingar och adelsmän och kungen hade även ett inflytelserikt råd som enbart bestod av hutuer.

Området koloniserades först av tyskar år 1894 och blev en perifer del av Tyska Östafrika. Belgien tilldelades efter första världskriget delar av Tysklands gamla kolonier, däribland mandatområdet Ruanda-Urundi. Men när de belgiska kolonisatörerna anlände år 1916 sågs de två grupperna som åtskilda raser, de tillverkade till och med identitetskort som klassificerade människor beroende på etnisk tillhörighet.

Inspirerad av dåtida europeisk raslära ansåg belgarna att tutsierna hade ett närmare släktskap med den vita rasen och därför var överlägsna hutuerna. Med tanken om en sådan rashierarki som grund förstärkte belgarna successivt tutsiernas maktposition i Rwanda och under decennierna som följde kom en liten rik tutsiminoritet med belgiskt stöd att enväldigt styra landet och våldsamt slå ner alla försök till resningar bland hutuerna. Tutsierna åtnjöt flera privilegier i kolonialsamhället såsom bättre jobb och utbildningsmöjligheter.

Men under efterkrigstiden tilltog det ökade motståndet från hutufolket mot de rådande samhällsnormerna vilket gjorde det allt svårare för Belgien att upprätthålla det gamla kolonialstyret. Till slut tvingades man ge upp Rwanda, som blev helt självständigt 1962.